I NordOst

11/10-10
Dagen var väl sådär, jag minns inte särskilt mycket eftersom jag sov bort
större delen på olika flygplan, som gick hit och dit. Ett byte och två
mellanlandningar blev det. Jag kan iaf inte rekommendera att åka AN-24,
inuti ser det ut som bilderna man ser inifrån flygplan i charterns barndom
på 60-talet. Skall man döma av inredning och allmäntillstånd så
renoverades de sannolikt nånstans vid den tidpunkten också...
Nå, jag kom dit jag skulle, fast inte min väska. Inte första gången och
antagligen inte sista heller. Faktum är att jag hade blivit förvånad om
den kommit fram samtidigt som mig...
Nåja, det redde upp sig till slut och den dök upp med ett senare plan från
Uganda. Vad jag kan konstatera är att jag haft en sån otrolig tur som
hamnade i Latin house i Kinshasa..Tack vare att jag kommit så bra överens
med dem där, så blev jag för det första upphämtad på flygplatsen, sen för
det andra körd till Guatemalas SF-kompanis förläggning där jag nu bor i
gästförläggningen :) , sedan har jag blivit underhållen av översten som är
chef för kompaniet under kvällen. Så för tillfället tillhör jag nu SpecOps
i Kongo. Bara en sådan sak. Eller kanske inte riktigt då, men översten
sade faktiskt "Mi casa es su casa", jag trodde jag hamnat i nån
spaghettivästern först, men nej då. Jag har haft tur som en tokig helt
enkelt. Jag fick stanna och de konstaterade att det faktiskt finns utrymme
i deras budget för att bjuda in vissa människor och ge fri mat o husrum om
de anser det vara viktigt. Ambassadör för sitt land var det ja..Armèn har
många yrken.
Det som också gör det så intressant med det här jobbet är att jag efter
dagen/kvällen konstaterat att jag idag talat(jaja, i vissa fall bara
fraser, men iaf) Engelska, Spanska, Franska, Swahili och dessutom lärt en
Local lite svenska...
Jag har ju fortfarande inte några fyskläder, men nu och i det här vädret
önskar jag verkligen att jag haft det. Det blev såpass att jag gav mig ut
o gick en timme efter middagen istället. Fick fraterniserat lite med
lokalbefolkningen som verkade, milt uttryckt, något förvånade över att
hitta en svensk gående på vägen. Visserligen blev jag varm, men vädret är
ändå behagligt här i nordöst. Just nu runt 26 grader ute, men torrare
luft. Till och med jag trivs ;) De använder inte ens AC här, faktiskt
behövs det knappt. Ja, ok då, mitt på dagen, men inte på natten iaf.
Annars då? Ja, jag kan då upplysa om att man i den här delen av landet
inte lär hitta någon Hummer iaf, men rätt många motorcyklar däremot. I
princip allihopa runt 100-150cc av bl.a. de välkända märkena Leopard,
Senke, Boxer, AG Yhama och Tonda ;) . Dessutom, en annan skillnad mot
Kinshasa är att här säljs inte motorolja i vägkanten från dunk, utan här
kränger man bensin på PET-flaskor från små stånd vid sidan av
vägen....från 33cl till 1,5 l flaskor. Detta är då den lokala varianten av
Bensinmack. (De flesta av "mackarna" var rätt begränsade, skulle gissa att
snittmängden som de hade stående på borden låg på 4-10 liter/"mack" Fast
det behövs ju inte mer när det bara åker runt småhojar, och det knappt
finns bilar. Hojarna förresten, här gäller ECO-driving på hög nivå..så
ofta de kan så stänger de av och rullar istället. Kan möjligen vara för
att bensinpriset ligger ca 50% högre än i Kinshasa, där det var 1USD/liter
ungefär.
Hm, bara tanken att ge sig ut med hojen hemma och inse att man behöver
tanka och då stannar man i vägkanten och fyller upp hojen med 33cl
soppa...det är inte riktigt samma värld vi lever i.
För övrigt kan jag bara säga att ett lämpligt projekt härute i ingenstans
vore att förse dem med reflexer. Det finns inga gatljus(inte helt
oväntat), hojarna är kinakopior med lyse därefter och gångtrafikanterna,
ja, de syns inte så bra i mörkret om man säger så ;)
Tjipp