Lite blandat från Mission och hemma.

Loading...

måndag 7 november 2011

Ännu en dag i R.D. Congo..

Jaha, för tredje dagen i rad har vi helgdag och vi (MilObs) jobbar på som vanligt och alla andra är lediga..eller nja, inte riktigt. Vi har tyvärr bara en tolk och det hade dessutom inte spelat någon roll om vi så haft hur många som helst. Tolkarna är också egentligen lediga på Söndagar och på UN holidays. Nu hade vi lite tur och jag ehh..övertalade/förklarade för vår tolk att han skall jobba idag.
Jag har inget att välja på eftersom det krävs in rapporter oavsett om vi har en tolk eller inte. Nä, helt riktigt, jag får inte ihop det och om någon kan förklara hur de skall gå till så skulle jag vara oerhört tacksam.

Tanken är att vi skall ha utbildning och se över vår utrustning o.s.v. på söndagar, men det fungerar inte riktigt så, utan det skall lämnas in en rapport. Jag har lite svårt att lämna in fria fantasier, så vi får ju försöka göra bästa möjliga. Koka soppa på en spik typ...
Nåja, jag fick honom iaf att ställa upp efter lite övertalning, så vi har varit ute i terränglådan idag och jag har fått se mig omkring lite. Det har inte blivit  mycket av det eftersom jag som TeamLeader har alldeles för många möten att gå på. Det är nackdelen med att ha en TeamSite i ett HQ. Produktiviteten och resultaten av mötena lämnar för övrigt en del att önska, men jag måste gå iaf.

La in några nya bilder i albumet förövrigt, bara lite natur från idag, men ändå, det är ett land med mycket vackra vyer.

Annars var det en intressant dag(eller så mycket man nu kan begära). Längre söderut har de haft ett mindre vulkanutbrott från Mount Nyamulagira, en 50 Km norr om Goma ungefär. Som det påstås iaf, inget att bekymra sig för, bara en spricka på 1 km ca med lite lavafontäner...Det gör tydligen natthimlen rätt vacker där.

Fast jag har annat som bekymrar mig mer än ett litet vulkanutbrott. Under frukosten idag säger plötsligt Indiern; "Jag undrar vad det är för sort" Hmm, vadå, frågade jag lite lagom trött sådär. "Ja, den gröna ormen på väggen därborta" Då vaknade jag till kan väl erkännas.
Sen var det ormjakt ett bra tag. Den såg ut att vara väldigt lik en grön Mamba, men inte riktigt ändå. Nå, i vilket fall kom den undan.
Under lunchen så frågade jag vår kokerska vad det var för sort...och hon sade "It is not a green Mamba, this one is not so very dangerous, only a little..." Jaha, det var ju skönt att den bara är lite farlig då. Det känns genast mycket tryggare...
Får nog se till att huskatten slutar lata sig i mitt knä och gör lite nytta istället.

I övrigt då? Nja, dagarna sniglar sig fram och jag är faktiskt rätt intresserad av att få komma hem snart. Det är lite segt eftersom vi har inte resurserna som behövs, utan vi gör vad vi kan med det vi har. Får lite Deja vú
 känsla när jag skriver det...tror jag nämnt det tidigare någon eller några gånger.

Min nästa leave är åtminstone godkänd fick jag höra. Får väl hoppas att inget oförutsett händer utan att valen här fortskrider lugnt och stilla så att jag får komma hem en sväng om lite drygt en månad.
Eftersom min senaste julafton bestod av grillad get, ananas och några Lightsticks så har jag inte för avsikt att göra om det, så kul var det inte. Inte en enda present fick jag heller...Såg inte ens skymten av någon jultomte.

Nä, jag skall hem och jag skall äta svensk julskinka med grov Slottssenap på.
Ananas och palmer i all ära, men lite snöslask och julskinka hemma i Sverige är bra mycket bättre även om man kanske inte tror det. Tycker jag iaf.

Jag hör nu hur det mullrar i fjärran och känner marken skaka. Det är åskväder på gång...trots att det fortfarande är långt långt borta så är det otroliga krafter, det går inte att jämföra med hemma. Det är en helt annan liga. Otroligt imponerande, vackert och farligt.

Tolkövertalare Bengtsson

onsdag 26 oktober 2011

Födelsedag..

Sådär, då räknar jag kallt med att Borgmästaren här i staden dyker upp med mitt Kongolesiska pass och stadens nycklar senast imorgon...
Ett år i Kongo..hurra hurra. Bara 111 dagar kvar.

Nåja, jag har sett mycket och mer lär det väl bli.
Nu har jag stött på Pygmeerna i trakten också. Japp, de är ehh..inte särskilt stora direkt.
Men de är mer vanliga i detta området än på min tidigare plats. De var inte intresserade alls av att visa sig där. Här stöter man på dem lite överallt.

Vad mer då..Som ni kanske kan se så har jag slängt upp fler bilder, jag blev påmind om att jag hade lite gorillor att visa upp bl.a. Liksom lite annat krafs..Det här landet består mest av vackra vyer, men man tröttnar/struntar i det/blir van att det är det överallt. Personligen tycker jag att lite snö hade suttit fint.

Jag trodde dessutom att jag var den första svenska MilObsen i Beni, men tji fick jag..
Jag var visst nummer tre. Mama Isabel (vår mattant i huset) meddelade att hon minsann lagat mat åt två svenskar tidigare och hon har jobbat som kokerska åt MilObsarna här i 7 år, ända sedan de öppnade TeamSiten, fast det var visst ett par år sedan någon svensk var här sist.

Annars har jag som vanligt mycket att säga och inget jag kan berätta.
Det börjar bli lite trist att behöva hålla allt för sig själv, men det är bäst så.
Jag vill ju som jag nämnt tidigare inte kritisera på något sätt.

Men jag lovar att jag skall komma med något mer innehållsrikt snart iaf, Tyvärr sitter jag mest med administration och möten till förbannelse, vilket gör att jag bara varit på patrull en enda gång hittills.

Men imorgon skall vi ut hela dagen och en bra bit Söderut, så jag räknar med något mer intressant att berätta då.

Kongoles Bengtsson

söndag 16 oktober 2011

Fortsatt rapportering från den mörka kontinenten..

Som jag nämnde senast så kommer jag att stanna kvar lite längre än det var tänkt från början. Dessutom har jag fått förtroendet att bli TeamLeader på en Site, vilket ju kan vara trevligt...kanske. Folket jag har är trevliga såhär långt och det samarbetsklimatet kommer nog att bestå hoppas jag iaf. Tyvärr är vi inte så många som vore önskvärt för uppgifterna, så det känns plötsligt som hemma...Citat: "det är bara att prioritera". Jomen..
För tilfället är vi inte mer än tre egentligen, jag, en Uruguyan och en Tjeck. Som bonus har jag en Malawier, men han försvinner om två dagar.

Nåja, jag klagar inte, tro inte det. Jag har uppgraderat mitt boende ytterligare på den nya platsen..ett riktigt fint hus som inte skäms för sig. Som TeamLeader fick jag dessutom det största rummet med eget badrum(att sen toaletten och handfatet inte funkar att använda hör inte hit) med en dusch(kallvatten). För övrigt fungerar elen bara mellan 18 och 23(en strömregulator är visst att rekommendera eftersom det har bränts många adaptrar till både telefoner och datorer) men iaf.

Jag har för övrigt äntligen fått en huskatt, något jag saknat på alla de andra ställena. Tyvärr verkar den inte vara särskilt social, men det är en katt iaf.
Det kanske låter lite sådär, men faktiskt är jag oerhört nöjd med det jag nu har. Det kan alltid vara mycket värre har jag ju märkt.

Sen vet jag att jag har gjort en massa iakttagelser som jag tänkte skriva om. Tyvärr är minnet bra, men alltför kort. Jag lovar att jag skall börja skriva ner funderingar direkt så att jag kan få till lite fylligare uppdateringar.

Jag återkommer alltså när jag vet mer om platsen här. Just nu drunknar jag mest i papper eftersom jag skall ta över en massa prylar och måste läsa gamla mötesanteckningar för att bli up-to-date inför första veckan här..men det blir nog bra.

Som slutkläm, om nu någon läst vad jag skrivit och tycker sig ha blivit avskräckt, så vill jag fortfarande ha sagt att jag ångrar inte att jag gör det här. Jadå, det är väldigt frustrerande och jag har varit helt vansinnig vid fler tillfällen än jag kan räkna till(och jag är inte klar ännu) men jag vill nog inte ha det ogjort ändå.
Idag är det dessutom mindre än 4 månader tills jag skall komma hem :)

Team Leader Bengtsson

onsdag 14 september 2011

Man skall inte ropa hej..

För tillfället skall jag på leave och bekymrar mig inte så mycket om världsfreden, alltså blir det inget långt inlägg. Jag antar att de andra kan hålla ställningarna ett tag till. Åtminstone tills jag är tillbaka och
kan de inte det så behöver jag å andra sidan inte komma ner igen heller, så det ordnar sig nog.

Men tänkte bara notera att det ser ut som ni kanske får dras med mig ett tag till. Min planerade hemfärd från missionen ser ut att bli en aning fördröjd. Då är jag här under valen iaf, precis det jag var så glad åt att slippa ifrån :( Dags att ta fram hjälm och skyddsväst.
Men det är självförvållat. Jag kunde sagt "Glöm det" också och åkt hem som jag skulle, men vissa incitament dyker ju klart upp för att stanna...Så trots allt övervägde fördelarna.
Ett stort men dock. Får se om de lyckas lösa en förlängning med så här kort om tid till slutdatum. Det är ju inte säkert alls. FN's kvarnar maler sådär fort.

Apropå en annan blogg jag hittat(finns någonstans till höger på sidan "En lång en" eller något sådant)
så firade jag min födelsedag igår..Grattis på mig. Gammal? nja, inte om man frågar mig iaf. Men jag har ju haft roligare födelsedagar, jag gjorde: Kört bil utan stötdämpare, men med fjädring i 3 1/2 timme(väghållning som en gunghäst). Pratat med en Mongolier(Mycket trevlig). Försökt förklara saker(på engelska) för en Uruguyan som inte förstår engelska. Ätit lunch med några Spanska kollegor. Lämnat fordonet på verkstad(dom vägrade ta emot det). Lämnat ett paket med bl.a. soppor, till en Serb. Hämtat lite pengar på banken. Suttit på hotell. Ätit pasta och köttbullar hos de Svenska kollegorna. Hmm, sådär kul var det väl. Ingen lysande dag kanske, men maten var god iaf.

Liksom min bloggande kollega så hade jag anledning och tid över att fundera på vad jag egentligen gjort under åren som gått tills jag nu sitter i Kongo av alla ställen och fyller år.. Tyvärr är jag nu så gammal att jag minns inte riktigt allt jag hittat på, så där föll det. Det kanske är en försvarsmekanism att förtränga saker...

Istället får jag väl se fram mot nya utmaningar eftersom jag glömt bort vad jag åstadkommit/ställt till med hittills.
Så, mot nya mål. Fast jag kommer inte riktigt ihåg vad det var jag skulle göra...men det löser sig väl.

 Geront Bengtsson

måndag 5 september 2011

Det drar ihop sig..

Jodå, som sagt nu börjar det kännas att det är snart dags att ta sig hemåt.
En anledning så god som någon att inte slappna av.

Fast just nu vet jag inte riktigt hur jag skall göra. Prognosen säger
mycket lite till absolut ingen rapport att skicka in i dag...Det här kunde
gått illa, men det gjorde inte det utan visar bara på hur det går om man
inte är försiktig och tänker efter först. Det här stället har mycket få
varningsskyltar och sunt förnuft gäller istället. Darwin skulle nog kunnat
lägga ut texten mer om det. Det är helt enkelt inte som hemma, gör man
bort sig här så gör det ont. Om man har tur och överlever.

Vi var ute idag på patrull med en lånetolk efterom vår vår ordinarie är
sjuk för tillfället.

Rätt som vi är ute och åker passerar vi lite varma källor! Aha,
intressant. Det här skall vi titta närmre på..Så vi ger oss ut en liten
bit från bilen ner i en sänka nedanför ett ganska stort berg(Mycket
vackert...kolla bland bilderna) Redan på väg ner i sänkan märker jag hur
mycket varmare och fuktigare det blir i luften. Jodå, vi kommer ner och
tittar oss omkring lite.
Hmm, massa små hål och källor där det bubblar och kokar i vattnet som
kommer upp ur marken. Man kan ju anta då att det är just kokande vatten
och inte kolsyrat eftersom det är precis så det ser ut och dessutom ryker
en hel del vattenånga. Luktar rätt mycket svavelväte? också.
Ett kort tag trodde jag att vi kört för långt och kommit till Island...

Nåjo, jag knallar mycket försiktigt omkring i det här och är noggrann med
att gå på större stenar och hällar eftersom jag inser att det här kan nog
göra ont annars..dessutom har jag kängor, liksom min kollega.

Tyvärr tänker inte vår medhjälpare överhuvudtaget, utan bäst som jag
poserar för några fina bilder som min kollega skall ta, så hör jag "aj aj
aj aj" från tolken(På Swahili då naturligtvis, fast det låter nästan
precis likadant på svenska händelsevis..) Då hade han tyckt att det var en
bra ide att gå bort till den största källan, iförd gymnastikskor, där han
naturligtvis satte ner foten i leran bredvid källan. Varmt?? Jodå..kan man
säga. Eftersom det inte var så skönt, så halkade han omkring lite och tog
emot sig med händerna och satte ner fötterna lite här och var. Som tur var
fick vi snabbt bort honom från det värsta området till en lite torrare
yta. Hans sko var ju full med kokande vatten och lera så vi fick av honom
den lite snabbt och lätt samt hällde kallvatten(vårt dricksvatten) över
hans fot.

Det blev inget patrullerande mer utan vi tog honom till läkaren snabbast
möjligt istället.
Så kan det gå om man inte ser sig för.
Det var ingen större fara med honom för övrigt enligt läkaren.

Och vad tusan skall jag skriva i rapporten då...

/Geotermalforskare Bengtsson

tisdag 2 augusti 2011

Augusti och ater i Afrikat...

Dags igen..tappade lite lusten att göra mig hörd faktiskt. Finns mycket
att berätta, men lite som är lämpligt att uttrycka.

Så jag håller det lite allmänt, så ni vet att jag lever iaf.

Anlände tillbaka till min ehh..arbetsplats igår och är lika tacksam för
att jag kommit fram som jag var glad att jag nådde flygplatsen när jag
lämnade för att åka på leave. Jag ser inte eventuella banditer eller
beväpnade grupper som det stora problemet just här, men trafiken..Det vete
tusan om jag inte hellre tar ormarna där jag var förut. De var mer tama än
förarna på vägarna i det här området. Vägen till KIGALI, Rwanda, vore helt
underbar om man fick köra själv och slapp alla mottrafikanter. Den skulle
dessutom helst avnjutas på en, ja, varför inte en F800R(BMW) som jag såg
på AVA Mc i Stockholm, blev ruskigt sugen på att shoppa mig lycklig lite.
Det hade varit något, en fantastisk väg över bergen. Kalla mig nörd, men
jag blev så till mig att jag på nervägen för bergen roade mig med att
räkna kurvor. Jag fick det till 48 kurvor på 50 km, vilket kanske inte
låter så mycket, men de snittade väl 160 grader, ingen mindre än 90 grader
och raksträckorna var försumbara. Det bara svängde och svängde hela tiden
:) Mestadels mycket fin asfalt med helt ok gruspartier då och då.

Tyvärr åkte jag på kvällen när jag kom tillbaka. Jag är inte värst rädd av
mig för någonting i vanliga fall, men jag fick tvinga mig själv att blunda
och sova så jag slapp se hur min förare körde, för jag var faktiskt rädd
på riktigt. Ingen kul upplevelse, dåligt ljus på bilen, stup utan några
direkta räcken, galna mottrafikanter och en förare med körkort från den
afrikanska motsvarigheten till ett paket flingor(en skål Foo-Foo kanske?).
Det här var då i taxin för att komma till och från flygplatsen.

Sen är ju dessutom inte mina kollegor särskilt rädda om vare sig själva,
mig eller de andra på vägen. Jag gissar att konsekvenserna av en krock i
de hastigheter vi når här inte är så farliga(så länge det inte är några
klippkanter runtom, men jag hoppas innerligt att vi isåfall inte träffar
eller kör på någon annan. Folket runtomkring kan växla mellan att vara
oerhört trevliga till att bli en lynchmobb på mycket kort tid. Vi har
många exempel på lynchmobbar runtom i omgivningen och det är inte särskilt
ovanligt att de tar lagen i egna händer.

Det klart att man skulle kunna förklara för kollegorna, och det har jag,
men det hjälper liksom inte. Det verkar som att Jag-budskap inte funkar
riktigt här, så jag strävar efter att köra så mycket som möjligt själv.
Jag är kanske inte Guds bästa barn hemma i alla trafikavseenden, men i
jämförelse, så är jag nog en smula bättre, eller tänker åtminstone mer på
eventuella följder. Så ja, det klagas på att jag kör långsamt, men jag kan
leva med det. Fast jag trodde aldrig att jag skulle få höra det om mig
själv ;)

Nå, mer då..på min teamsite har vi ett antal mycket trevliga människor,
rent socialt iaf. Sen har jag lite problem med att min senaste rapport
blev omskriven, så att engelskan inte längre är riktigt rätt. Han är
jättetrevlig, men han vill inte gärna lyssna på vad jag säger. Nå, inte
jag som är chef så jag kan inget göra åt det. Tyvärr står ju mitt namn på
den och vad heter Brasklapp på engelska??

I-landsproblem igen kan tyckas, men har man inte så mycket annat att
fundera på, så får man ju hänga upp sig på något. Som vanligt, så kunde
det vara värre.

Eftersom vissa hemma i min omgivning tjatar om "Solsidan" hela tiden kan
jag bara meddela att jag tack vare en trevlig kollega hemma lyckats få tag
i den och fått med den ner. Jo, underbart rolig, men eftersom jag de
senaste kvällarna sett 3 avsnitt per kväll så har jag snart sett hela. Men
jag har tack och lov ytterligare några fler serier att titta på. Supporten
från hemmaplan är helt enkelt outstanding, Tack. (Fast, "Matador"?, Hur
tänkte du nu? Det är ju i klass med "Hem till Gården"...och så länge
tänker jag ju inte stanna här)

Hmm, mer då?? Jag slängde in lite fler bilder när jag nu var hemma. Finns
kanske något kul att se. Kolla, och titta gärna närmre på bilden med
stekpannan :) .
"I´ll be back", som ju både jag och Arnold gärna uttrycker det.

@ Den Långe TD`n...Som du kanske noterat så har jag ingen möjlighet att nå
Blogspot eftersom det är någon som i all sin vishet har blockerat det.Vet
inte om det är på högre nivå eller bara här,mMen jag kommer att maila dig,
så kan vi ju jämföra erfarenheter. Fast det verkar som om du redan insett
vad jag menar ;) Bit ihop, du har bara 10 eller 11 månader kvar...Jag har
2.

/J-O

söndag 26 juni 2011

Från ny sändningsplats..

Så, jag är fri :) , ja kanske inte helt, men nu har jag förhoppningsvis det värsta bakom mig. Nästan så att jag fäller en liten glädjetår...

Jag har lämnat närheten till Sudan och CAR, istället är jag nu i bergsterräng och i en kedja av aktiva vulkaner. Det är åtminstone svalare när man kommer upp lite mer i höjd. Jag är väl på runt 1200 m höjd och det märks, så fort man gör något så känns det att det är lite syrefattigare....visserligen har jag blivit tämligen förslappad, eller har iaf inte tränat så mycket som jag borde kanske, men nu finns lite bättre förutsättningar. Rimlig temperatur och behagliga omgivningar.
Säkläget är sämre, men på det hela taget så har jag gjort ett ofantligt uppköp jämfört med tidigare. Det finns ju de bland svenskarna som har trivts i N delen, men jag gjorde det inte.
Nå iaf, jag har landat in på ny TS och problemen är desamma här som de var på den förra platsen, eller snarare av samma omfattning, även om det är andra saker som fallerar här.
Det som gläder mig, samtidigt som det gör mig en smula bekymrad är att där jag nu bor, har jag faktiskt två rum..inte mer än 180 cm i takhöjd och rätt små, men ändå. Fast..jag tror att det har varit en begravningsentrepenör som haft bygget innan och mitt sovrum är "Lit de Parade"-rummet(Det står så på dörren i alla fall)...men man kan ju inte få allt.
På det hela taget klagar jag inte längre åtminstone. Jämförelsevis är jag i himlen..fast det blir kanske lite konstigt att säga så med tanke på mitt boende??

Kontingenten som vi jobbar med är Indier och jag har inte haft så mycket kontakt med dem ännu, men precis som på förra platsen finns vissa motsättningar enligt mina kollegor. Jag får väl se om jag skall leka medlare även här, men att folk skall ha så svårt att samarbeta begriper jag inte.
Annars intet nytt, mer än att jag är på väg hem och till och med borde vara hemma om mindre än en vecka :) sen är jag ju inte hemma egentligen utan mest ute på vägarna, men jag är åtminstone i Skandinavien och inte i Afrika.
Sen har jag konstaterat att när jag är tillbaka här igen efter min leave, så har jag bara 2 ½ månad kvar i tjänst + några dagars utcheckning..Tiden går fort när man har roligt..eller något sånt. Då dyker ju nästa problem upp. Jag vet, I-landsproblem, men iaf. Jag måste ta semester..det är inte särskilt upphetsande att ha semester i november-december. Jag har provat det innan och det är sådär kul. Finns liksom inga andra som är lediga vid den tiden(av någon anledning???).
Får väl se om det inte är en utmärkt anledning att skaffa sig en cross-hoj. Då har jag ju något att göra.