onsdag 14 september 2011

Man skall inte ropa hej..

För tillfället skall jag på leave och bekymrar mig inte så mycket om världsfreden, alltså blir det inget långt inlägg. Jag antar att de andra kan hålla ställningarna ett tag till. Åtminstone tills jag är tillbaka och
kan de inte det så behöver jag å andra sidan inte komma ner igen heller, så det ordnar sig nog.

Men tänkte bara notera att det ser ut som ni kanske får dras med mig ett tag till. Min planerade hemfärd från missionen ser ut att bli en aning fördröjd. Då är jag här under valen iaf, precis det jag var så glad åt att slippa ifrån :( Dags att ta fram hjälm och skyddsväst.
Men det är självförvållat. Jag kunde sagt "Glöm det" också och åkt hem som jag skulle, men vissa incitament dyker ju klart upp för att stanna...Så trots allt övervägde fördelarna.
Ett stort men dock. Får se om de lyckas lösa en förlängning med så här kort om tid till slutdatum. Det är ju inte säkert alls. FN's kvarnar maler sådär fort.

Apropå en annan blogg jag hittat(finns någonstans till höger på sidan "En lång en" eller något sådant)
så firade jag min födelsedag igår..Grattis på mig. Gammal? nja, inte om man frågar mig iaf. Men jag har ju haft roligare födelsedagar, jag gjorde: Kört bil utan stötdämpare, men med fjädring i 3 1/2 timme(väghållning som en gunghäst). Pratat med en Mongolier(Mycket trevlig). Försökt förklara saker(på engelska) för en Uruguyan som inte förstår engelska. Ätit lunch med några Spanska kollegor. Lämnat fordonet på verkstad(dom vägrade ta emot det). Lämnat ett paket med bl.a. soppor, till en Serb. Hämtat lite pengar på banken. Suttit på hotell. Ätit pasta och köttbullar hos de Svenska kollegorna. Hmm, sådär kul var det väl. Ingen lysande dag kanske, men maten var god iaf.

Liksom min bloggande kollega så hade jag anledning och tid över att fundera på vad jag egentligen gjort under åren som gått tills jag nu sitter i Kongo av alla ställen och fyller år.. Tyvärr är jag nu så gammal att jag minns inte riktigt allt jag hittat på, så där föll det. Det kanske är en försvarsmekanism att förtränga saker...

Istället får jag väl se fram mot nya utmaningar eftersom jag glömt bort vad jag åstadkommit/ställt till med hittills.
Så, mot nya mål. Fast jag kommer inte riktigt ihåg vad det var jag skulle göra...men det löser sig väl.

 Geront Bengtsson

måndag 5 september 2011

Det drar ihop sig..

Jodå, som sagt nu börjar det kännas att det är snart dags att ta sig hemåt.
En anledning så god som någon att inte slappna av.

Fast just nu vet jag inte riktigt hur jag skall göra. Prognosen säger
mycket lite till absolut ingen rapport att skicka in i dag...Det här kunde
gått illa, men det gjorde inte det utan visar bara på hur det går om man
inte är försiktig och tänker efter först. Det här stället har mycket få
varningsskyltar och sunt förnuft gäller istället. Darwin skulle nog kunnat
lägga ut texten mer om det. Det är helt enkelt inte som hemma, gör man
bort sig här så gör det ont. Om man har tur och överlever.

Vi var ute idag på patrull med en lånetolk efterom vår vår ordinarie är
sjuk för tillfället.

Rätt som vi är ute och åker passerar vi lite varma källor! Aha,
intressant. Det här skall vi titta närmre på..Så vi ger oss ut en liten
bit från bilen ner i en sänka nedanför ett ganska stort berg(Mycket
vackert...kolla bland bilderna) Redan på väg ner i sänkan märker jag hur
mycket varmare och fuktigare det blir i luften. Jodå, vi kommer ner och
tittar oss omkring lite.
Hmm, massa små hål och källor där det bubblar och kokar i vattnet som
kommer upp ur marken. Man kan ju anta då att det är just kokande vatten
och inte kolsyrat eftersom det är precis så det ser ut och dessutom ryker
en hel del vattenånga. Luktar rätt mycket svavelväte? också.
Ett kort tag trodde jag att vi kört för långt och kommit till Island...

Nåjo, jag knallar mycket försiktigt omkring i det här och är noggrann med
att gå på större stenar och hällar eftersom jag inser att det här kan nog
göra ont annars..dessutom har jag kängor, liksom min kollega.

Tyvärr tänker inte vår medhjälpare överhuvudtaget, utan bäst som jag
poserar för några fina bilder som min kollega skall ta, så hör jag "aj aj
aj aj" från tolken(På Swahili då naturligtvis, fast det låter nästan
precis likadant på svenska händelsevis..) Då hade han tyckt att det var en
bra ide att gå bort till den största källan, iförd gymnastikskor, där han
naturligtvis satte ner foten i leran bredvid källan. Varmt?? Jodå..kan man
säga. Eftersom det inte var så skönt, så halkade han omkring lite och tog
emot sig med händerna och satte ner fötterna lite här och var. Som tur var
fick vi snabbt bort honom från det värsta området till en lite torrare
yta. Hans sko var ju full med kokande vatten och lera så vi fick av honom
den lite snabbt och lätt samt hällde kallvatten(vårt dricksvatten) över
hans fot.

Det blev inget patrullerande mer utan vi tog honom till läkaren snabbast
möjligt istället.
Så kan det gå om man inte ser sig för.
Det var ingen större fara med honom för övrigt enligt läkaren.

Och vad tusan skall jag skriva i rapporten då...

/Geotermalforskare Bengtsson