BUNIA, Camp Kaibil

13/10-10
Klar med större delen av check-in som skall göras även i denna
sektor..faktum är att det är samma papper jag redan fyllt i en gång
tidigare. Hmm..De var ju oerhört stolta över att det här las i en databas
i Kinshasa, som minsann innehöll uppgifter om var alla fanns och gjorde,
men uppenbarligen går det inte att replikera över den hit. Kanske skulle
hjälpa till lite med det också..Tyvärr går allt över Lotus Notes. Jag som
trodde att jag skulle slippa det...fattas bara att de får för sig att
införa PRIO också. Men med den pappersmängd som skapas här, så gissar jag
att det går åt en liten skog om dagen, så mer elektroniska system hade ju
inte skadat.
Dagarna går återigen i väntans tecken, på måndag och tisdag är det
helgdag, måndag enligt FN, men tisdag firas samma helgdag bland
muslimerna. Vilka för övrigt är anledningen till måndagens helgdag, men
p.g.a. att månen inte riktigt är där den borde så skjuter de på sitt
firande en dag...
Månen ja, det var länge sen jag var söderut uppenbarligen, jag hade helt
glömt att den här nere vid ekvatorn tycks vända sig lite, så att den
synliga delen av månen utgör den nedre halvan. Alltså inte till höger
eller vänster, utan nere eller uppe vid halvmåne.
Har träffat på två svenska CivilObservatörer här, vi bestämde rätt så
omgående att vi skall träffas på söndag och käka lunch. De hade ju varit
här ett tag, så jag kan säkert få lite användbar info ur dem om saker och
ting här.
Något som förbryllar mig lite är att det finns så mycket FN-trupp och
slikt här, men ändå verkar det inte som det är någon av dem som vågar sig
utanför camperna överhuvudtaget. Jag har iaf varit ute och gått fram och
tillbaka på vägen(dryg kilometer, ett håll) ett par ggr eftersom jag måste
få röra lite på mig. Det är ganska tät trafik med MC och folk som går fram
o tillbaka på den här vägbiten, men jag drar till mig en hel del nyfikna
blickar, antingen har de aldrig sett någon vara ute o gå förr, eller,
vilket är mer sannolikt, så rör sig FN aldrig utan bil någonstans. Är
faktiskt lite roligt, ffa hur de mindre barnen stirrar så att ögonen
håller på att ramla ut. De äldre gör det med, men de försöker att inte
visa det. Faktiskt kan de vuxna inte heller låta bli att titta efter, både
en och två ggr extra.
Det som hade gjort mest nytta i närområdet, är nog "social patrols" som
åtminstone till en början kanske kunde varit beväpnade, men så länge det
hade varit grupper hade man nog kunnat låta folk köra löpträning längs med
vägen in mot staden eller ut från för att vänja locals ordentligt. Å andra
sidan, ingen tycks tänka riktigt så här. Det här campområdet(ganska
utspritt över ytan), där det bl.a. finns en Skyttebataljon från
Bangladesh, ett Nepalesiskt Ingenjörkompani och det kompani med SF från
Guatemala(där jag då bor) har faktiskt legat här flera år, ändå är locals
runt om så nyfikna.
För övrigt saknar jag Internet en del, det har inte varit mycket med det
på senaste. Kanske bra att ha internetfri tid ibland, men jag märker ju
hur beroende man blivit av det.
Har jag otur kan jag hamna på en Teamsite där det inte finns någonting,
utan de får köra iväg ifrån siten, sätta upp kortvågsstationen och skicka
data via den, alltså rapporter och liknande. Nä, de har varken telefon,
radio eller någonting. Enda snabba kommunikationsmöjligheten de har är via
Satellit-telefon. Tydligen är det sporadiskt med ström också. Å andra
sidan finns mycket välordnade siter också, där det finns alla
bekvämligheter man kan önska sig. Hyggligt boende, ström, telefon, dator
och allt möjligt. Men jag vet ju fortfarande inte var jag kan hamna.
Nu ringde matklockan..dags att äta middag. Jag börjar redan tröttna på
Guatemalanernas specialitè...bönor, högt o lågt och till varenda måltid.
Hej hej