To boldly go where MONUSCO has not gone before..

Jo, så har jag väl samlat mig och kan delge er lite igen.
Inget överdrivet spännande, men iaf. Jag har fått se hur psykvården
fungerar i dessa avlägsna delar av världen t.ex. I byn där vi håller till
finns en, skall vi kalla honom mindre begåvad kanske? Tydligen blir han
våldsam emellanåt, men i likhet med jorden; I stort sett menlös.
Under patrullen för ett par dagar sedan passerade vi mitten av byn(jag har
svårt att kalla det centrum) och ser att han idag hade handklovar på sig.
Lite senare under dagen kommer han till förläggningen och står där och
hojtar och har sig. Tyvärr för honom så tar han upp en pinne från backen
och Marockanerna i vakten kallar till sig ett par av de mer storväxta
soldaterna om ifall att..Det tar inte mer än någon minut så kommer det ut
en gentleman från ett hus i närheten, han är för övrigt högsta höns för
administrationen i byn, alltså regeringens förlängda arm. Den här armen tar
iaf och får tag i en större käpp och börjar driva iväg den mindre begåvade
mannen åt det håll han kom ifrån och det både hörs och syns att han träffar
rätt bra eftersom han faller emellanåt och han har svårt att ta emot sig då
han ju har handklovar på sig.
Kändes väl så där, men det finns liksom inget vi kan göra heller. Om vi
säger till dem att inte göra så, så är ju frågan vad de skall göra
istället? Ja, inte vet jag...uppenbarligen inte de heller.

Vad mer att berätta, jo, som rubriken säger, vi var på en längre patrull
idag. Typ 33 km från basen. Det var första gången någon från Missionen var
så långt ut och tittade till byarna där. Det kanske inte låter så långt,
men det tog runt 3 timmar att ta sig den biten och då var vägen faktiskt
rätt ok. Vi har väl mer planerat i den vägen, men inte på några veckor än.
I huvudsak rör vi oss max en mil från basen eftersom vi skall ha eskort
hela tiden av Marockanerna om vi förflyttar oss lite längre. Jag tror jag
nämnt det tidigare, men jag skulle känna mig säkrare om vi fick vara själva
istället för att vi har folk med vapen med oss, vilket i sig utgör en
mycket mer attraktiv måltavla. Nåja, det är viss aktivitet av LRA i
området, men inte i någon stor utsträckning. Dessutom har de absolut inget
att vinna på att ge sig på oss, tvärtom.

Byarna vi besökte bestod mest av flyktingar, som betecknade sig som IDP:er,
lite märkligt kan tyckas då de var från Sudan...
Det största problemet det här landet har, är att det finns ingen
gränsövervakning alls. Med kontroll över gränserna skulle man kunna börja
reda upp situationen, men just nu finns noll möjlighet då alla som önskar
kan röra sig fritt och det inkluderar allt från smugglare/kriminella till
andra länders armeèr och flyktingar av olika slag. Uganda har ju
fortfarande trupp i området, trots att de enligt avtalet skulle varit ute
för länge sedan. Kan ha att göra med mineralfyndigheterna här. Uganda
kommer inte att släppa området frivilligt...

Annars då?, ja, jag skulle kunna tråka ut er med bilfärder i terräng genom
djungeln och en massa sånt, men det är faktiskt det djupaste intryck man
får av det här landet, annars har människorna här stora likheter med de i
Sudan, en märklig livsglädje som faktiskt gör en..ja, glad bara.
Sen naturligtvis en massa människor som vill ha och ha..MONUSCO skall göra
det och hjälporganisationerna borde göra det och det. Vad som behövs är
hjälp till självhjälp i huvudsak. Det kommer att kosta en del på vägen för
dem, men det är den enda lösning som fungerar i längden. Den civiliserade
världen kan inte hålla dem under armarna för evigt.

Slut filosofiska betraktelser..
Ha det. Nu skall jag krypa in i min MozzieDome, i min lerhydda och sova.
Jag har skaffat ett golv till den för övrigt. En UNICEF presenning, som jag
köpte för 10 dollar eftersom, som jag förklarade för säljaren; Jag vägrar
att betala den igen...Jag har redan betalat den här en gång. Oklart om han
fattade vinken, men jag fick ner priset med 5 dollar iaf. Alltid något..

Djungel/terrängbilsförare Bengtsson