Födelsedag..

Sådär, då räknar jag kallt med att Borgmästaren här i staden dyker upp med mitt Kongolesiska pass och stadens nycklar senast imorgon...
Ett år i Kongo..hurra hurra. Bara 111 dagar kvar.

Nåja, jag har sett mycket och mer lär det väl bli.
Nu har jag stött på Pygmeerna i trakten också. Japp, de är ehh..inte särskilt stora direkt.
Men de är mer vanliga i detta området än på min tidigare plats. De var inte intresserade alls av att visa sig där. Här stöter man på dem lite överallt.

Vad mer då..Som ni kanske kan se så har jag slängt upp fler bilder, jag blev påmind om att jag hade lite gorillor att visa upp bl.a. Liksom lite annat krafs..Det här landet består mest av vackra vyer, men man tröttnar/struntar i det/blir van att det är det överallt. Personligen tycker jag att lite snö hade suttit fint.

Jag trodde dessutom att jag var den första svenska MilObsen i Beni, men tji fick jag..
Jag var visst nummer tre. Mama Isabel (vår mattant i huset) meddelade att hon minsann lagat mat åt två svenskar tidigare och hon har jobbat som kokerska åt MilObsarna här i 7 år, ända sedan de öppnade TeamSiten, fast det var visst ett par år sedan någon svensk var här sist.

Annars har jag som vanligt mycket att säga och inget jag kan berätta.
Det börjar bli lite trist att behöva hålla allt för sig själv, men det är bäst så.
Jag vill ju som jag nämnt tidigare inte kritisera på något sätt.

Men jag lovar att jag skall komma med något mer innehållsrikt snart iaf, Tyvärr sitter jag mest med administration och möten till förbannelse, vilket gör att jag bara varit på patrull en enda gång hittills.

Men imorgon skall vi ut hela dagen och en bra bit Söderut, så jag räknar med något mer intressant att berätta då.

Kongoles Bengtsson

Fortsatt rapportering från den mörka kontinenten..

Som jag nämnde senast så kommer jag att stanna kvar lite längre än det var tänkt från början. Dessutom har jag fått förtroendet att bli TeamLeader på en Site, vilket ju kan vara trevligt...kanske. Folket jag har är trevliga såhär långt och det samarbetsklimatet kommer nog att bestå hoppas jag iaf. Tyvärr är vi inte så många som vore önskvärt för uppgifterna, så det känns plötsligt som hemma...Citat: "det är bara att prioritera". Jomen..
För tilfället är vi inte mer än tre egentligen, jag, en Uruguyan och en Tjeck. Som bonus har jag en Malawier, men han försvinner om två dagar.

Nåja, jag klagar inte, tro inte det. Jag har uppgraderat mitt boende ytterligare på den nya platsen..ett riktigt fint hus som inte skäms för sig. Som TeamLeader fick jag dessutom det största rummet med eget badrum(att sen toaletten och handfatet inte funkar att använda hör inte hit) med en dusch(kallvatten). För övrigt fungerar elen bara mellan 18 och 23(en strömregulator är visst att rekommendera eftersom det har bränts många adaptrar till både telefoner och datorer) men iaf.

Jag har för övrigt äntligen fått en huskatt, något jag saknat på alla de andra ställena. Tyvärr verkar den inte vara särskilt social, men det är en katt iaf.
Det kanske låter lite sådär, men faktiskt är jag oerhört nöjd med det jag nu har. Det kan alltid vara mycket värre har jag ju märkt.

Sen vet jag att jag har gjort en massa iakttagelser som jag tänkte skriva om. Tyvärr är minnet bra, men alltför kort. Jag lovar att jag skall börja skriva ner funderingar direkt så att jag kan få till lite fylligare uppdateringar.

Jag återkommer alltså när jag vet mer om platsen här. Just nu drunknar jag mest i papper eftersom jag skall ta över en massa prylar och måste läsa gamla mötesanteckningar för att bli up-to-date inför första veckan här..men det blir nog bra.

Som slutkläm, om nu någon läst vad jag skrivit och tycker sig ha blivit avskräckt, så vill jag fortfarande ha sagt att jag ångrar inte att jag gör det här. Jadå, det är väldigt frustrerande och jag har varit helt vansinnig vid fler tillfällen än jag kan räkna till(och jag är inte klar ännu) men jag vill nog inte ha det ogjort ändå.
Idag är det dessutom mindre än 4 månader tills jag skall komma hem :)

Team Leader Bengtsson