söndag 12 december 2010

Lussevaka i Afrika..

Jaha, jag vågar knappt berätta hur lite jag egentligen gör just nu. Tyvärr är det så att vi är inte mer än 2 st kvar på TeamSiten nu. Så här blir inget direkt gjort. Knappt vi kan patrullera och det vi skulle vilja göra får vi inte eftersom det skulle vara en Long Range Patrol som måste godkännas flera veckor i förväg.

Enda trösten är att vi har mycket god kontakt med Marockanerna nu, och deras plutonchef framförallt. Det gör saker lite lättare..jag har tagit ut honom på löpturer, sen skall jag se om han vill följa med och fiska och lite sådant. Diplomati på hög nivå...men som renderar i: lättare att få eskort, vi kan få lite förnödenheter av dem o.s.v. så det må väl vara hänt. Men iaf, det här sas det inget om på UNMO kursen. Fordonen är i rätt dåligt skick, trots att de inte gått mer än 3300 mil resp. 5200 mil. Den ena skulle servats för 200 mil sedan, den andra lyser det varningslampor i, trots att den servades för mindre än 200 mil sedan..med HF-radion hör jag södra Congo och resten av världen alldeles utmärkt, men sällan vårt HQ 30 mil härifrån. Jag kan kommunicera med hela världen via e-post, men HQ:t har inte svarat på ett enda mail sedan den 19/11..och jag kan inte nå dem via HF då de antingen inte svarar, det går inte att höra eller så funkar den inte för att vi har fel frekvenser. Den ena generatorn ger låg frekvens och för högt volttal vilket gör att vi inte kan använda den alls, den andra rätt frekvens, men så lågt volttal att batterierna inte laddas som de skall, utan max 30%. Som jag kanske nämnt så har vi bara generatorn på under mörkret och 3 timmar under dagen, just för att ladda batterierna. Mest för att vi inte kan förbruka för mycket soppa. Vi kan bara få mer en gång/vecka när helikoptern passerar här.

Misär...men det finns en liten ljusning. Vi har nomader som vill slå sig ner ett tag några mil härifrån, de förhandlar just nu med de civila auktoriteterna här, vilket de gör med hjälp av oss, då ingen här förstår vad de säger. Om de får slå sig ner, så kommer det att gå att få tag på kossor :) Tyvärr är de nära, men ändå i en annan Teamsites område, men vi får väl se vad vi kan hitta på. Har sällan längtat efter kött så mycket som nu. Det finns iofs lite getter att handla här, men de är så små och de skall ha så mycket betalt att det är inte aktuellt.

Apropå de här nomaderna, så har vi tack vare att Nigerianen pratar Fulani, som är ett av de två språk de här talar, kunnat få veta lite om vad som fört dem hit. Hörsägen iofs, men vi kan ju bara gå på vad de säger. De har dragit sig så sakteliga söderut genom Sudan, och är tydligen ursprungligen från Tchad. De bestämde sig iaf för att lämna Sudan och komma till Congo, eftersom det kommer att bli problem vid självständighetsomröstningen. Det var lättare sagt än gjort, det kostade dem 10 döda, 300 kor och större delen av deras hem(husgeråd o kläder), bara att få lämna Sudan. De dog för att de inte ville betala rebellerna för att få lov att lämna Sudan, korna för att de inte längre kunde försvara sig utan fick falla till föga och ge dem korna så att de kunde komma vidare. Man skall väl vara glad att man bor i Sverige. Kan vara jobbigt att ta sig över Hallandsåsen ibland, men uppenbarligen finns det de som har det värre...

Annars då, tja, jag har ett paket på väg till mig med köttkonserver, inhandlat och skickat från Kinshasa av en vänlig Irländare som fick pengar av en nyanländ Svensk MilObs för att kunna fixa det här åt mig. Han lovade att stoppa ner två stora Toblerone och en flaska whisky också. Jag har verkligen förtjänat det..faktiskt. En liten Julklapp iaf. Jag hade tur som stannade ett par dagar extra i Kinshasa, det gjorde att jag träffade den här Irländaren och fick bra kontakt, annars vet jag inte riktigt hur jag hade löst det här.

Just nu är det rätt kaotiskt med den svenska kontingenten. Vi är 2 eller kanske 3 i Congo, jag vet inte riktigt. Det kanske kommer en till i Januari, men jag vet inte det heller. Vi har ingen sammanhållande chef och jag är tveksam till hur många som vet var jag finns. HKV vet namnet på platsen, men om de faktiskt vet var det är...nja, det tror jag inte. Förhoppningsvis har ambassaden fått mitt meddelande om var jag är, men återigen, det är kanske..

Rent allmänt annars så  kunde det klart vara värre..jag springer iaf lite då och då..lite allmän träning genom att bära vatten, men inte så mycket mer.

Jag skulle gärna fixa diverse saker här, men varken får eller kan med de förutsättningar vi har. Men i morse tror jag att jag hörde på radion att det kommer tekniker till oss, kanske redan på tisdag för att fixa de mest akuta sakerna. Men jag vet inte...svårt att höra vad de sade. Frekvenserna vi använder för radion är inte helt optimala.

Så är livet i den här missionen..någon som vill byta? ;) Nä, trodde inte det heller..

Förhandlare/Språkassistent/vegetarian i förskingringen..

/J-O

lördag 4 december 2010

To boldly go where MONUSCO has not gone before..

Jo, så har jag väl samlat mig och kan delge er lite igen.
Inget överdrivet spännande, men iaf. Jag har fått se hur psykvården
fungerar i dessa avlägsna delar av världen t.ex. I byn där vi håller till
finns en, skall vi kalla honom mindre begåvad kanske? Tydligen blir han
våldsam emellanåt, men i likhet med jorden; I stort sett menlös.
Under patrullen för ett par dagar sedan passerade vi mitten av byn(jag har
svårt att kalla det centrum) och ser att han idag hade handklovar på sig.
Lite senare under dagen kommer han till förläggningen och står där och
hojtar och har sig. Tyvärr för honom så tar han upp en pinne från backen
och Marockanerna i vakten kallar till sig ett par av de mer storväxta
soldaterna om ifall att..Det tar inte mer än någon minut så kommer det ut
en gentleman från ett hus i närheten, han är för övrigt högsta höns för
administrationen i byn, alltså regeringens förlängda arm. Den här armen tar
iaf och får tag i en större käpp och börjar driva iväg den mindre begåvade
mannen åt det håll han kom ifrån och det både hörs och syns att han träffar
rätt bra eftersom han faller emellanåt och han har svårt att ta emot sig då
han ju har handklovar på sig.
Kändes väl så där, men det finns liksom inget vi kan göra heller. Om vi
säger till dem att inte göra så, så är ju frågan vad de skall göra
istället? Ja, inte vet jag...uppenbarligen inte de heller.

Vad mer att berätta, jo, som rubriken säger, vi var på en längre patrull
idag. Typ 33 km från basen. Det var första gången någon från Missionen var
så långt ut och tittade till byarna där. Det kanske inte låter så långt,
men det tog runt 3 timmar att ta sig den biten och då var vägen faktiskt
rätt ok. Vi har väl mer planerat i den vägen, men inte på några veckor än.
I huvudsak rör vi oss max en mil från basen eftersom vi skall ha eskort
hela tiden av Marockanerna om vi förflyttar oss lite längre. Jag tror jag
nämnt det tidigare, men jag skulle känna mig säkrare om vi fick vara själva
istället för att vi har folk med vapen med oss, vilket i sig utgör en
mycket mer attraktiv måltavla. Nåja, det är viss aktivitet av LRA i
området, men inte i någon stor utsträckning. Dessutom har de absolut inget
att vinna på att ge sig på oss, tvärtom.

Byarna vi besökte bestod mest av flyktingar, som betecknade sig som IDP:er,
lite märkligt kan tyckas då de var från Sudan...
Det största problemet det här landet har, är att det finns ingen
gränsövervakning alls. Med kontroll över gränserna skulle man kunna börja
reda upp situationen, men just nu finns noll möjlighet då alla som önskar
kan röra sig fritt och det inkluderar allt från smugglare/kriminella till
andra länders armeèr och flyktingar av olika slag. Uganda har ju
fortfarande trupp i området, trots att de enligt avtalet skulle varit ute
för länge sedan. Kan ha att göra med mineralfyndigheterna här. Uganda
kommer inte att släppa området frivilligt...

Annars då?, ja, jag skulle kunna tråka ut er med bilfärder i terräng genom
djungeln och en massa sånt, men det är faktiskt det djupaste intryck man
får av det här landet, annars har människorna här stora likheter med de i
Sudan, en märklig livsglädje som faktiskt gör en..ja, glad bara.
Sen naturligtvis en massa människor som vill ha och ha..MONUSCO skall göra
det och hjälporganisationerna borde göra det och det. Vad som behövs är
hjälp till självhjälp i huvudsak. Det kommer att kosta en del på vägen för
dem, men det är den enda lösning som fungerar i längden. Den civiliserade
världen kan inte hålla dem under armarna för evigt.

Slut filosofiska betraktelser..
Ha det. Nu skall jag krypa in i min MozzieDome, i min lerhydda och sova.
Jag har skaffat ett golv till den för övrigt. En UNICEF presenning, som jag
köpte för 10 dollar eftersom, som jag förklarade för säljaren; Jag vägrar
att betala den igen...Jag har redan betalat den här en gång. Oklart om han
fattade vinken, men jag fick ner priset med 5 dollar iaf. Alltid något..

Djungel/terrängbilsförare Bengtsson